Igår var allt bra med Cajsa och resten av familjen när vi höll kalas för största syrran Carolina. Fullt med folk o skoj gjorde att Cajsa somnade som en stock i soffan redan vid 18-tiden....trodde jag.
När hon vaknade efter några timmar och Clara och jag satt som bäst framför "Sagan om de två tornen" så var hon orolig och svettig. Jag tog tempen som visade på 39.2.
Det var bara att packa en väsa för ev. inläggning på barnkliniken, fixa övernattning för Clara och meddela de båda stora systrarna. Sedan bar det av till Barnkliniken och provtagning.
Den här gången gick det snabbt att få träffa läkare och det var en "kändis" tack o lov.
Cajsa första fråga var om hon fick åka hem eller måste stanna. Hon o läkaren kom överrens om att hon fick åka hem om CRPn var under 30 eftersom hon var pigg, febern hade gått ner till 38.7 på den tid det gått sedan jag tempat henne och hennes provsvar från veckan var fina, men hon var tvungen att lova doktor Anders att komma tillbaka om hon mådde sämre igen.
Otroligt skönt att det bara blev ett snabbesök, men även det gör mig trött och tar på lilltjejen. Det blir en anspänning, besvikelse, oro hur det än är. Och vi blir påminda om att det inte är VI som bestämmer över våra liv.
Nu sitter i alla fall Cajsa o bygger lego under sin egna skönsång. Febern är på väg bort
/Mamma Kerstin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar