MRT

Idag var det så dags för ännu en MRTundersökning. Syster Bitte var sjuk men det gick utmärkt att sättat nål o ta prover för hennes stand-in Ulli.
Väl nere på Röntgenavdelningen var det idel kändisar från tidigare undersökningar. De pratade lite om vad som hänt sedan förr och nu undrade läkaren om Cajsa bekantat sig med MRTrummet i vaket tillstånd. Eftersom hon inte gjort det fick hon gå in och kolla läget lite grann.
Sedan fick hon lägga sig direkt på britsen vaken och vara med om proceduren med syrgas o.s.v. Allt detta brukar vanligvis ske efter att hon somnat in. Jag fick stå utanför o kika. Av pratet därinne förstod jag att det var nytt o spännande för lilla krigaren. Läkare Bosse var fin på att berätta vad som skulle hända. Det är inte alla läkare som kan det där med patientkontakt, i synnerhet inte med små blinda kavata tjejer.

Allt gick bra och nu återstår den hemska väntan för pappa o mamma. Denna väntan är den värsta. Vad som helst kan ju h hänt har vi lärt oss genom åren, även om jag denna gång faktiskt är ganska övertygad om att det är fina svar vi kommer få.

Pappa o jag är överrens om att vi vill se bilderna i sälskap med någon av läkare som känner Cajsa. Vi fick se bilderna som hastigast förra gången och det var en skrämmande upplevelse trots det goda resultatet av Velbebehandlingen. Att vi då inte heller hade någon läkare som kände Cajsa eller ens kunde tyda bilderna ordentligt med oss kändes väldigt otillfredsställande.

/Mamma Kerstin